Ja, det gör jag verkligen.

  För jag avskyr uppfinningen som kallas för mobil. Det är en liten, jobbig sak som bidrar till beroende och tar över många människors liv. Jag menar, igår träffade jag några kompisar jag bara ser någon gång per år, och allt de gjorde under kvällen var att knappra på sina mobiltelefoner. Då vi åt mat var plötsligt fingrarna där för att svara på ett sms, och då vi spelade wii tillsammans avstod de för att kunna se ett klipp på youtube.

  Aaargh. Det värsta är att det händer hela tiden. Istället för att se varandra i ögonen tittar vi ner på en skärm som inte innehåller annat än en sorglig värld som kan krossas så snabbt att det är löjligt.

  Jag vet att jag inte är mycket bättre själv. För hur mycket jag än skulle vilja slippa all överflödig elektronik går det ju inte att komma ifrån. Jag är ju också en del av den här generationen och en användare av dess prylar. Det är bara det att jag mår så jäkla illa när jag tänker på hur långt vi människor gått med det här. Uurrkh.

  Okej, nu ska inte jag tjata om hur mycket jag hatar mobiler, för det är ändå ingen som kommer lyssna, haha. (Men om du lyssnar och håller med, ett stort plus till dig.)

  

  I alla fall så vill jag bara säga att jag saknar att äga en ipad. Och nu kommer någon skratta och säga "haha, och du som just klagar över mobiltelefoner. En ipad är ju exakt samma sak!"

  Nej, det är det inte.

  Jag älskar iPads. Och bland all elektronik som finns i vårt samhälle röstar jag på den för att vinna priset som den bästa uppfinningen bestående av pixlar och låtsasvärldar.

  Den finns liksom alltid där som en liten mini-dator att öppna så fort man behöver den. Jag saknar att streama filmer på en behagligt stor skärm; använda den awesomiga almanackan; skriva ner random skrividéer och typ surfa på mugglis och ha det alldeles mysigt på en platta som inte ringer eller tvingar en att vara kontaktbar. För när det gäller ipads är det ditt val om du vill använda den. Och det tycker jag är hela grejen. Jag hatar att man med mobiltelefonen inte kan vara utan den i en dag utan att vara saknad eller får frågor om man lever. För det får jag efter en dag utan den. Det finns alltid frågor jag borde svarat på tidigare om jag låter den vara i några timmar.

 

Så jag ordnar mobilfria helger åt mig själv, och jobbar extra på en restaurang för att kunna ha råd med en annan elektronisk pryl i samma märke.

  That's life.

 

Nu ska jag släppa det här för stunden, borsta tänderna och förbereda mig för att jag måste upp alldeles för tidigt imorgon.

 

 

/Amanda