Jag trodde faktiskt inte att det här skulle påverka mig så mycket. För mycket plugg, inget nano, so what?
Men tydligen känner jag inte mig själv särskilt väl. Trots att jag bara deltagit en gång tidigare känns det outhärdligt att se alla andra dra igång med sina projekt. Det känns liksom som om jag är världens mest sockersugna unge som får titta på när alla andra barn äter ur sina godisskålar.
Om man tänker efter är det egentligen ganska korkat att strunta i årets nano. Jag menar, det är ju det här jag vill. Jag vill verkligen syssla med skrivande i framtiden.
Och så blir man tvungen att välja bort det för skolan. Men skolan är ju tekniskt sätt en förberedelse för framtiden, vilket nano också är, eller? Jag vill ju skriva, så är inte nano ett bra sätt för mig att utvecklas och förberedas för den framtid jag önskar mig?
Å andra sidan är ju skolan viktigast, och om jag inte fokuserar på mina läxor kommer allt gå åt helvete. Det faktum sitter inpräntat så extremt hårt inuti mitt huvud att det inte finns en chans att nano skulle kunna anses viktigare (fast att det inte är helt omöjligt att det är så.)
Jag blir helt förvirrad av de här argumenten. Seriöst, my mind is confused of this madness.

Nej, men innerst inne vet jag ju att det är rätt att hoppa över. Jag skulle aldrig kunna reda ut alla vansinniga läxor plus allt skrivande däremellan. Utan då hade jag nog gått in i väggen och sumpat båda delarna.
Så på sätt och vis är det väl bra att det gör ont i mitt skrivarhjärta just nu. Det betyder ju i övrigt att jag bryr mig mer om författande än vad jag visste om.

För er som inte hamnat i samma olyckliga sits som mig, utan faktiskt tänker delta i år: Lycka till och njut njut njut så länge månaden varar!

/Amanda